Brandstege

När jag fortfarande jobbade var jag alltid intresserad av att förbättra min karriär och passa på nya tillfällen. Så jag gick till intervjuar många gånger. Jag försökte alltid planera intervjuarna efter arbetstiden för det var bekvämare att förklara på jobbet. Då kunde jag säga att jag måste gå till läkaren eller tandläkaren eller någonting.

Så en dag hade jag en intervju på Chaussée de Haecht nära Avenue Louise i Bryssel klockan fem. Företaget letade efter personal för att arbeta på sitt nya europeiska huvudsäte men kontoret hade inte öppnat än och därför var intervjun på den belgiska filialen som var på den fjärde våningen i en byggnad på Chaussée de Haecht. Mannen som intervjuade mig hade kommit speciellt till det belgiska kontoret.

När jag ankom parkerade jag min bil på gatan och betalade för två timmar och gick till intervjun.

När intervjun slutade var klockan halv sex och alla arbetare hade lämnat kontoret. Bara intervjuaren, som hette Mark, och jag var kvar. När vi försökte gå hem kunde vi inte öppna dörren. Dörren var stängd och Mark hade ingen nyckel och han kände inte till dörrens kod heller. Han ringde kontorets chef, men han var inte hemma och det var omöjligt att nå honom. På den tiden hade vi ingen mobil.

Det fanns två möjligheter, vi kunde vänta till städarna kom klockan åtta eller ringa polisen men Mark hade en andra påhittig idé. Han hade sett att det fanns en brandstege vid ett fönster av kontoret och han visste att dörren nedanför var öppen för det var många andra företag som hade kontor i byggnaden och det var städarna som stängde dörren nedanför när dem gick hem.

Han frågade mig om jag vågade gå nedför brandstegen de fyra våningarna. Jag ville vara tuff och jag sa att det var helt okej! Mark föreslog att bära min väska så att jag hade båda händer att klättra men jag måste gå först för jag hade på mig en kjol och högklackade skor och det var inte hövligt för en man att se under min kjol. När vi gick nedför brandstegen såg vi att några personer i andra kontor tittade överraskat - det verkade visst misstänkt. När vi var nere väntade polisen där. Någon hade ringt dem och berättat att det var tjuvar i byggnaden.

Efter att vi hade förklarat allt till polisen upptäckte jag att jag hade böter också för jag hade stannat längre än två timmer på parkeringsplatsen.

Efteråt gick jag och Mark på krogen för att tvätta händerna (brandstegen var mycket smutsig om man hade aldrig använt den) och vi drack en stor öl.