Docka med trasigt huvud

19-04-2020

Länsmuseet Gävleborg

Det finns så många vackra objekt på museer; män och kvinnor har gjort praktfulla föremål med hemslöjd och yrkeskunnande. Man kan titta på dem och njuta av deras skönhet. Föremålen är världar på sig själva och jag tror att jag aldrig undrar för vem objektet är avsett. Jag tror att uppdragsgivarna inte är så intressanta för de var mestadels personer av högadeln eller rika handlare. Att vara rik eller mäktig var deras enda merit.

Om objektet är gjort av en konstnär jag känner till så ska jag undra under vilken period det passar och hur det står i relation till mer kända konstverk.

Men den där dockan: är den konst? Dockan är inte vacker för den är sydd utan vackra färger och kroppsdelarnas förhållanden stämmer inte. Huvudet är trasigt och tyget är slitet och fransar sig. Men dockan berättar en historia: en historia av en mor som har sytt en docka efter en lång arbetsdag. Modern har sytt dockan under ljuset av ett enkelt ljus för familjen var fattig. Modern visste att hennes dotter skulle älska sin docka och skulle leka med den. Flickan skulle behandla dockan varsamt som en nyfödd bäbis.

Historien slutar: man vet inte vad som hände med flickan och dockan men en dag fann någon dockan, läste dockans historia och tog hand om den och ställde den i utställningen. Man minns inte längre modern och flickan; många personer som besöker museet ska förbigå lumpen - men vissa människor blir tagna av det förflutnas historia.