Telefonkiosk

Här ser ni telefonkiosken (Telegrafverkets modell 1930) från Tekniska Museet [https://digitaltmuseum.org/021028205169/telefonkiosk]. Det är en blå kiosk av metall, trä och glas som fanns på torget i Torshälla fram till slutet av 1990-talet. Det är det enda kända kvarvarande exemplaret, enligt Tekniska Museet. En telefonkiosk är en liten byggnad med en telefon på allmän plats. I telefonkiosken kunde folk föra telefonsamtal. Man kunde betala med telefonkort eller mynt.

Jag har valt det här objektet eftersom jag tror det är ett lämpligt exempel på hur teknologi accelererar. Telefonkiosken påminner mig om mina semestrar vid belgiska kusten när jag var liten. Att köpa ett telefonkort och att leta efter en telefonkiosk var den enda möjligheten att få kontakt med till exempel mina far- eller morföräldrar.

I flera länder och städer bidrog telefonkiosker till den typiska gatubilden, till exempel de röda telefonkioskerna i London i Storbritannien. Sveriges första telefonkiosk sattes upp i Stockholm på 1890-talet. På 1980-talet fanns över 44 000 telefonkiosker i Sverige.

Men telefonkioskernas glansperiod är slut. Antalet kiosker minskade eftersom mobiltelefoner blev allt vanligare. 2010 fanns bara 2700 telefonkiosker kvar och 2015 försvann den sista telefonkiosken i Sverige. Samma år försvann också i Belgien den sista telefonkiosken[2]. Under de senaste trettio åren har mobiltelefonen helt tagit in radiotelefonens plats. När jag visar en bild av en telefonkiosk för mina barn undrar de vad det är!

[2] https://www.standaard.be/cnt/dmf20150601_01708337 

/Philip